Dag 26 – Mina rädslor
Man kan ju se den här frågan på lite olika sett. Menar man fobier eller sådana dödsrädslor liksom? Men jag kan ju blanda det lite.
Mörker - jag klarar självklart att vara i ett mörkt rum osv. Men det är obehagligt och jag får lätt panik om jag ska gå hem själv sent på kvällen/natten. Fast egentligen är det nog mer rädslan för att bli nedslagen än själva mörkret.
Spindlar - det spelar ingen roll om dem är små eller stora, klarar ändå inte av dem! Äckliga kryp som bildar massa nät överallt, ueewh. Nej usch, springer iväg om jag ser en spindel, skojar inte. Senast i tisdags kröp jag ihop på bänken i omklädningsrummet för att en spindel hade krupit på min arm, panik!
Klaustrofobi - i en mild grad. Känner väldigt mycket obehag av att åka hiss och sitta i trånga utrymmen. Kort sagt!
Ensamhet - en väldigt stor rädsla jag har. Att bli ensam. Stå på egna ben. Utan vänner omkring mig så känns livet tusen gånger svårare.
Bortglömdhet - inte att jag själv ska glömma människor, utan att dem ska glömma mig. Gamla som unga. Jag vill hellre vara ett minne hos människor än helt borta.
Ja, det var väl min rädslor om man kan kalla dem det. Mestadels fobier, men ändå. Nu är det inte mycket kvar på
listan människor!
Mörker - jag klarar självklart att vara i ett mörkt rum osv. Men det är obehagligt och jag får lätt panik om jag ska gå hem själv sent på kvällen/natten. Fast egentligen är det nog mer rädslan för att bli nedslagen än själva mörkret.
Spindlar - det spelar ingen roll om dem är små eller stora, klarar ändå inte av dem! Äckliga kryp som bildar massa nät överallt, ueewh. Nej usch, springer iväg om jag ser en spindel, skojar inte. Senast i tisdags kröp jag ihop på bänken i omklädningsrummet för att en spindel hade krupit på min arm, panik!
Klaustrofobi - i en mild grad. Känner väldigt mycket obehag av att åka hiss och sitta i trånga utrymmen. Kort sagt!
Ensamhet - en väldigt stor rädsla jag har. Att bli ensam. Stå på egna ben. Utan vänner omkring mig så känns livet tusen gånger svårare.
Bortglömdhet - inte att jag själv ska glömma människor, utan att dem ska glömma mig. Gamla som unga. Jag vill hellre vara ett minne hos människor än helt borta.
Ja, det var väl min rädslor om man kan kalla dem det. Mestadels fobier, men ändå. Nu är det inte mycket kvar på
listan människor!
Dag 25 – En första
Har suttit många dagar och försökt fundera ut något att ha som "en första". Men kom på nu. Tittade igenom min mapp på datan i mitt "arkiv" av texter och dikter. Det är ju trots allt en blogg, så man läser ju mycket. Tänkte därför dela med mig av något jag skrivit, gammalt dock! Men ändå. Skratta eller något if you want to. Vill bara gå vidare till nästa del så listan tar slut snart. Först blir det dock denna delen då.
Vi utrotar varandra.
Hon skrattar, hon gråter. Hon glömmer och hon förlåter.
Varje dag ställs en ny fråga, ännu ett svar som bildar en låga.
Elden brinner, tills såren försvinner.
Askan tar plats och smärtan tar sats.
Allt börjar om, likt livets oändliga gång.
Ge världen ett leende och bättra på ditt eget beteende.
Fäll inga tårar, för då du omvärlden sårar.
Fejka och låtsas bäst du kan, lura förlorarna att det var du som vann.
Visa dig stark, markera din mark.
Vi lär oss att placera, ta plats och parkera.
Sätta ner våran fot, och inte skrämmas av hot.
Vara som vi alla är, acceptera dem i våran atmosfär.
Svagheten begravs i vårat inre, självförtroendet sviktar och blir allt mindre.
Snart tynar vi bort, ja det är inte lätt att leva när livet är för kort.
Framför graven våra bekanta står, ingen bryr sig om hur dem egentligen mår.
Flickans skal i kistan finns, en stark kvinna människorna minns.
Själen flyr från fångsten, bort från rädslan och tvångsten.
Med hjälp av vinden lyfter hon allt mera, till himlen där lyckan får existera.
Vi utrotar varandra.
Hon skrattar, hon gråter. Hon glömmer och hon förlåter.
Varje dag ställs en ny fråga, ännu ett svar som bildar en låga.
Elden brinner, tills såren försvinner.
Askan tar plats och smärtan tar åter sats.
Allt börjar om, likt livets oändliga gång.
Ge världen ett leende och bättra på ditt eget beteende.
Fäll inga tårar, för då du omvärlden sårar.
Fejka och låtsas bäst du kan, lura förlorarna att det var du som vann.
Visa dig stark, markera din mark.
Vi lär oss att placera, ta plats och parkera.
Sätta ner våran fot, och inte skrämmas av hot.
Vara som vi alla är, acceptera dem i våran atmosfär.
Svagheten begravs i vårat inre, självförtroendet sviktar och blir allt mindre.
Snart tynar vi bort, ja det är inte lätt att leva när livet blir för kort.
Framför graven hennes bekanta står, ingen bryr sig om hur dem egentligen mår.
Flickans skal i kistan finns, en stark kvinna människorna minns.
Själen flyr från fångsten, bort från rädslan och tvångsten.
Med hjälp av vinden lyfter hon allt mera, till himlen där lyckan får existera.
Vad vill jag ha sagt med det då? Jo, vi människor är jävligt dåliga på att se hur andra människor fejkar för att vara varandra till lags. Dagens samhälle alltså....
Mot sängen!
Nu tänkte jag vara duktig och lägga mig. Har letat inspiration på google efter några roliga frisyrer. Är så trött på mitt hår! Det bara hänger, är platt, tunt, tråkigt. Ueewh. Och snart måste jag låta mössan ligga hemma för annars lär mitt huvud dö av överhettning. Haha.
My Little Ponny, nu ska jag drömma som en femåring igen..
Har underbart sköna kuddar att vila huvudet mot! Kolla bara :D
My Little Ponny, nu ska jag drömma som en femåring igen..
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Finns både mycket och lite som får mig att gråta. Att gråta till filmer och sånt händer inte särskilt ofta, även om de berör. Men när det gäller saker som är nära inpå mig kan det väl bli allt oftare. Några saker som får mig att gråta är:
När mina vänner och familj mår dåligt. Finns knappt något värre än att se de personerna man älskar må dåligt. Oftast är man ju ganska maktlös och kan inte hjälpa till. Och det är jobbigt att veta att hur mycket man än finns så hjälper det inte. Inte mycket iaf. Så det kan få mig att gråta.
Mobbning. Jag har sjäv blivit utsatt för det, och det är fruktansvärt att se någon bli utsatt för det. Nu menar jag RIKTIG mobbning. Inte lite ignoration. Jag kanske inte nögrinar, men kan allt fälla en tår när man ser sånt på tv:n.
När jag mår dåligt själv. Oftast blir det så på kvällen att man tänker efter. När man samlar ihop allt, och då mår jag oftast sämre. Så då kan jag gråta lite, för att det ska kännas bättre efteråt.
Det sista som kan få mig att gråta är nog min egna syn på mig själv. Det faktum att jag bryr mig så jädra mycket om andras åsikter är hemskt. Jag känner mig ofta otillräcklig. Som att alla andra är bättre. Och mitt utseende är jag inte de allra minsta nöjd med. Så det ägnar jag ganska mycket tid åt att må dåligt över.
Ja, det var typ det. Finns säkert mer jag gråter för, men kommer inte på det just nu. Lite uppmärksamhets varning kan man tycka, men det är ju en del av listan den här punkten. Sen har vi väl alla upplevt att man gråter när man skrattar för mycket. Den sortens tårar gillar jag!
När mina vänner och familj mår dåligt. Finns knappt något värre än att se de personerna man älskar må dåligt. Oftast är man ju ganska maktlös och kan inte hjälpa till. Och det är jobbigt att veta att hur mycket man än finns så hjälper det inte. Inte mycket iaf. Så det kan få mig att gråta.
Mobbning. Jag har sjäv blivit utsatt för det, och det är fruktansvärt att se någon bli utsatt för det. Nu menar jag RIKTIG mobbning. Inte lite ignoration. Jag kanske inte nögrinar, men kan allt fälla en tår när man ser sånt på tv:n.
När jag mår dåligt själv. Oftast blir det så på kvällen att man tänker efter. När man samlar ihop allt, och då mår jag oftast sämre. Så då kan jag gråta lite, för att det ska kännas bättre efteråt.
Det sista som kan få mig att gråta är nog min egna syn på mig själv. Det faktum att jag bryr mig så jädra mycket om andras åsikter är hemskt. Jag känner mig ofta otillräcklig. Som att alla andra är bättre. Och mitt utseende är jag inte de allra minsta nöjd med. Så det ägnar jag ganska mycket tid åt att må dåligt över.
Ja, det var typ det. Finns säkert mer jag gråter för, men kommer inte på det just nu. Lite uppmärksamhets varning kan man tycka, men det är ju en del av listan den här punkten. Sen har vi väl alla upplevt att man gråter när man skrattar för mycket. Den sortens tårar gillar jag!
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Finns väl en hel del egentligen, även om det är så lätt att bara se de dåliga sakerna här i livet. Men detta/dessa får mig att må bättre:
Familjen. Utan mina underbara människor hade jag inte levt idag. Visst kan man bråka och vara allmänt trötta på varandra, men utan dem skulle mitt liv varit kaos. De närmsta banden till lycka är min familj.
Vänner. Kommer inte långt efter familjen. Älskar att ha vänner omkring mig. Mår jag dåligt är det i 99% av fallen mina fina vänner som gör mig glad. Och det är dem jag har alla galna minnen med. Det är helt enkelt ett måste när man vill må bra.
Musik. Ett liv utan musik hade varit som ett liv utan luft för mig, alltså hemskt. Många sömnlöse nätter har musiken helat och lindrat smärtan i hjärtat. En stor medalj till den människa som uppfann musiken alltså.
Komplimanger och uppmuntran. Även om jag oftast säger emot när någon ger mig en komplimang, eller säger att jag är bra på något, så blir jag glad. Om jag då också mår dåligt kan ett par fina ord lyfta mig väldigt mycket. Sen kan det ju bero på vem som säger det och i vilket sammanhang. Men ja, det brukar oftast bättra på humöret.
Kärlek. Alltså i den betydelse till ett förhållande. Därav har jag på sistone mått lite halft, eftersom saknaden efter närhet är så otroligt stor. Att ha familj och vänner hjälper ju såklart, men det är den sista pusselbiten som faller på plats. Ja, kärlek får mig att må toppen.
Mat. Om ni läst min blogg så märker man att mat är ganska mycket den jag är? Låter kanske tragiskt, men mat får mig att må bättre. Just i den mån att jag vet att jag kan äta 1000kg mat utan att gå upp i vikt. Det gör ju hela procedur mycket enklare.
Massa mer. Tusen saker till får mig att må bra. Men det var väl de mesta, största, sakerna. Att bli accepterad och älskad för den jag är, får mig att må bättre. Att andra kan lita på mej och anförtro sig åt mig får mig att må bättre. Att känna mig behövd. Dock får denna listan räcka nu.
Familjen. Utan mina underbara människor hade jag inte levt idag. Visst kan man bråka och vara allmänt trötta på varandra, men utan dem skulle mitt liv varit kaos. De närmsta banden till lycka är min familj.
Vänner. Kommer inte långt efter familjen. Älskar att ha vänner omkring mig. Mår jag dåligt är det i 99% av fallen mina fina vänner som gör mig glad. Och det är dem jag har alla galna minnen med. Det är helt enkelt ett måste när man vill må bra.
Musik. Ett liv utan musik hade varit som ett liv utan luft för mig, alltså hemskt. Många sömnlöse nätter har musiken helat och lindrat smärtan i hjärtat. En stor medalj till den människa som uppfann musiken alltså.
Komplimanger och uppmuntran. Även om jag oftast säger emot när någon ger mig en komplimang, eller säger att jag är bra på något, så blir jag glad. Om jag då också mår dåligt kan ett par fina ord lyfta mig väldigt mycket. Sen kan det ju bero på vem som säger det och i vilket sammanhang. Men ja, det brukar oftast bättra på humöret.
Kärlek. Alltså i den betydelse till ett förhållande. Därav har jag på sistone mått lite halft, eftersom saknaden efter närhet är så otroligt stor. Att ha familj och vänner hjälper ju såklart, men det är den sista pusselbiten som faller på plats. Ja, kärlek får mig att må toppen.
Mat. Om ni läst min blogg så märker man att mat är ganska mycket den jag är? Låter kanske tragiskt, men mat får mig att må bättre. Just i den mån att jag vet att jag kan äta 1000kg mat utan att gå upp i vikt. Det gör ju hela procedur mycket enklare.
Massa mer. Tusen saker till får mig att må bra. Men det var väl de mesta, största, sakerna. Att bli accepterad och älskad för den jag är, får mig att må bättre. Att andra kan lita på mej och anförtro sig åt mig får mig att må bättre. Att känna mig behövd. Dock får denna listan räcka nu.
Dag 22 – Det här upprör mig
Finns så mycket som upprör mig, här är några av de sakerna:
Människor som tar allt för givet, med lite finare ord, bortskämda ungar! Det är näst intill äckligt! Varför ska man få allt serverat på silverfat? Vad lär sig de människorna på det, att livet är enklare än man tro? De lär ju inte överleva när dem blir stora iaf.
Skitsnack. Att människor i ens närhet snackar skit om folk HELA tiden, är grymt störande. Har man problem bör man berätta de för personen. Okej, jag vet att även jag snackar skit, det är mänskligt. Men vissa gör det lite FÖR mycket tycker jag.
Synen på kvinnor och män. Varför är det inte jämnställt. Alla talar om att det vore vara jämställt, men mycket snack och liten verkstad. En person kan inte ändra hela världen, hade det gått hade jag varit den personen kan jag lova!
Misshandel, djuraga osv. Ganska självklart. Men jag tycker vårat samhälle är jävligt tragiskt. Varje dag står det i tidningen "kvinna misshandlad på väg hem från stan" "krogsbråk" osv. Inget menat att bara tjejer blir misshandlade! Verkligen inte, killar hamnar ju ständigt i slagsmål. Även djur bli illa behandlade och vanvårdade. Och jag tror personligen att vi hade kunnat förhindra en bra del av alla brott som begåtts. Om omvärlden öppnar ögonen och inser att även om man " inte känner honom, det angår inte mej", så kan man ingripa. Vi är lite väl passiva i vissa sammanhang.
Ja, det var väl några av det saker som upprör mig. Nu blev det mer i den innerbörden "upprör=arg,irriterad", för "upprörd=ledsen" kommer längre ner på listan. Men mina synpunkter än nog ganska lika alla andras, inte sant?
Människor som tar allt för givet, med lite finare ord, bortskämda ungar! Det är näst intill äckligt! Varför ska man få allt serverat på silverfat? Vad lär sig de människorna på det, att livet är enklare än man tro? De lär ju inte överleva när dem blir stora iaf.
Skitsnack. Att människor i ens närhet snackar skit om folk HELA tiden, är grymt störande. Har man problem bör man berätta de för personen. Okej, jag vet att även jag snackar skit, det är mänskligt. Men vissa gör det lite FÖR mycket tycker jag.
Synen på kvinnor och män. Varför är det inte jämnställt. Alla talar om att det vore vara jämställt, men mycket snack och liten verkstad. En person kan inte ändra hela världen, hade det gått hade jag varit den personen kan jag lova!
Misshandel, djuraga osv. Ganska självklart. Men jag tycker vårat samhälle är jävligt tragiskt. Varje dag står det i tidningen "kvinna misshandlad på väg hem från stan" "krogsbråk" osv. Inget menat att bara tjejer blir misshandlade! Verkligen inte, killar hamnar ju ständigt i slagsmål. Även djur bli illa behandlade och vanvårdade. Och jag tror personligen att vi hade kunnat förhindra en bra del av alla brott som begåtts. Om omvärlden öppnar ögonen och inser att även om man " inte känner honom, det angår inte mej", så kan man ingripa. Vi är lite väl passiva i vissa sammanhang.
Ja, det var väl några av det saker som upprör mig. Nu blev det mer i den innerbörden "upprör=arg,irriterad", för "upprörd=ledsen" kommer längre ner på listan. Men mina synpunkter än nog ganska lika alla andras, inte sant?
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Ett annat stort ögonblick i mitt liv, efter Isaks födsel, är nog när jag bytte plattform. Från att ha bott i samma stad i nästan 13år, och skapat ett liv där, var det nu dags att flytta. Inte bara byta lägenhet utan byta en hel stad. Jag minns dagen som om den vore igår.
16juni2007. Vaknade upp en solig lördag. Skolavslutningen hade varit dagen innan, då jag som den idioten jag var, knappt sa hejdå till hälften av mina klasskompisar. Men det var ju försent att åstakomma då. Iaf. Packade de allra sista sakerna i lådor. Mina fina flickor Emma och Johanna Sonesson(Sone) kom och skulle säga hejdå. De hjälpte även till att bära ner lådor till lastbilen, som senare skulle rulla på vägarna mot vårat nya hem. Men innan jag hoppade in i våran bil, fick jag ett vackert album av dem. Där de samlat massa gamla bilder från dagis till 6:an. "Våra galna stunder", ja det var verkligen den finaste presenten jag fått då. Efter att ha kramats och sagt hejdå. Sa jag hejdå till övriga vänner. Grannarna på "gården" som vi kallade det, vinka hejdå. Och även om det var en riktigt tråkig och känslosam dag, hade jag förväntningar i tankarna. Bilen började rulla bort från Skattkärr, mitt tidigare hem. Ut från Karlstad. Och flera timmar senare var jag återigen hemma, i våran nya stad, Varberg.
Den dagen förändrade mitt liv. Både på gott och ont. Jag blev ett steg äldre. Samtidigt kände jag mig som ett litet vilset barn. Det är svårt för många att förstå att när man lämnar sitt liv, 13 år i sin livstid, så är det mycket som försvinner. Varberg har förvisso stärkt mig och gett mig många vänner och lyckliga stunder. Men Karlstad kommer alltid vara hemma för mig, min fristad, den platsen där jag är jag och där mina rötter finns. Många band har klipts och det skär i hjärtat att veta att min "familj" inte längre får dela sina dagar med mig. Usch, orkar inte skriva mer...
16juni2007. Vaknade upp en solig lördag. Skolavslutningen hade varit dagen innan, då jag som den idioten jag var, knappt sa hejdå till hälften av mina klasskompisar. Men det var ju försent att åstakomma då. Iaf. Packade de allra sista sakerna i lådor. Mina fina flickor Emma och Johanna Sonesson(Sone) kom och skulle säga hejdå. De hjälpte även till att bära ner lådor till lastbilen, som senare skulle rulla på vägarna mot vårat nya hem. Men innan jag hoppade in i våran bil, fick jag ett vackert album av dem. Där de samlat massa gamla bilder från dagis till 6:an. "Våra galna stunder", ja det var verkligen den finaste presenten jag fått då. Efter att ha kramats och sagt hejdå. Sa jag hejdå till övriga vänner. Grannarna på "gården" som vi kallade det, vinka hejdå. Och även om det var en riktigt tråkig och känslosam dag, hade jag förväntningar i tankarna. Bilen började rulla bort från Skattkärr, mitt tidigare hem. Ut från Karlstad. Och flera timmar senare var jag återigen hemma, i våran nya stad, Varberg.
Den dagen förändrade mitt liv. Både på gott och ont. Jag blev ett steg äldre. Samtidigt kände jag mig som ett litet vilset barn. Det är svårt för många att förstå att när man lämnar sitt liv, 13 år i sin livstid, så är det mycket som försvinner. Varberg har förvisso stärkt mig och gett mig många vänner och lyckliga stunder. Men Karlstad kommer alltid vara hemma för mig, min fristad, den platsen där jag är jag och där mina rötter finns. Många band har klipts och det skär i hjärtat att veta att min "familj" inte längre får dela sina dagar med mig. Usch, orkar inte skriva mer...
Albumet <3
Skolavslutningen, nere vid pizzerian i Skattkärr. Veronika, mamma å jag
Dag 20 – Den här månaden
Vad ska man börja med ? Februari månad 2011. Den har varit väldigt upp och ner. Månaden började ganska dålig. Trivdes inte alls på praktiken och kände mig allmänt depp hela tiden. Men efter sisådär 3veckor började det faktiskt bli bättre. Praktiken var förvisso slut. Men jag ägnade min helg (18-20) med underbara vänner. På fredagen hade jag tjejkväll med gamla underbara, och på lördagen/söndagen var jag med fina Alexandra. Sen på måndagen och tisdagen segade jag genom bara. På onsdagen åkte vi ju till Danmark, familjen. På torsdagen åkte jag till Skåne och var med galna människor. På fredagen likaså, sen på kvällen underbar dag med fina flickor från skolan. Lördagen var jag hemma och pyssla om mig själv. Och i söndags var jag med min underbara Lovisa och levde. Igår, sista dagen på månaden, ägnade jag i skolan med saknade 10BF.
Ja. Min månad har varit awsome, eller snarare, senaste veckan. Och ni underbara människor vet vilka ni är. Har inte haft den här känslan sen i åttan. Tack för att ni väckte den igen! Här kommer bilder på de flesta personerna som gjort min månad och 2011 helt grymt bra!
Elinda, Andrea, Lovisa. Alexandra. Mamma och Morgan. Lovisa och Hampus. Elin, Jenny, Felicia. + 10BF. Ni gjorde Februari (särskilt lovet) minnesvärt! Och jag älskar er allihop så otroligt jävla mycket!<33
Love from me
Dag 19 – Detta ångrar jag
Visst vore det lite väl attention om jag sa att jag inte ångrar något i mitt liv? Men som ni kanske minns så skrev jag i "Min tro" att jag tror att allt händer av en anledning. Så även om mycket dåligt hänt i mitt liv tror jag att det gjort att allt blivit bra nu. Därför vill jag inte ångra gårdagens misstag, det är ju morgondagens lycka. Och utan att göra fel kan man inte heller göra rätt.
Men om jag nu ska säga något jag ångrar får det väl bli att jag slängt bort många kontakter. Vänner som förut betydde mer än livet har nu på något vis hamnat i mitt vindförråd. Och visst är det tråkigt? Nya människor kommer och man fylls av nya glädjande känslor för en vunnen vänskap. Jag har liksom glömt bort de gamla banden. Jag ångrar inte att jag träffat mina nya vänner, dom ger mig anledning att gå upp på morgonen och leva. Däremot kunde jag kanske agerat annorlunda med mina barndomsvänner och gamla skolkamrater. Ja.
Men följ mitt råd. Man lär av sina fel, och av den lärdomen gör man inte om sådant som man annars varit ovetande om att det var fel.
Ni vet väl att det bara är att kika in på gamla bloggen på "Lär känna mig" , så hittar ni tidigare nummer på listan.
Men om jag nu ska säga något jag ångrar får det väl bli att jag slängt bort många kontakter. Vänner som förut betydde mer än livet har nu på något vis hamnat i mitt vindförråd. Och visst är det tråkigt? Nya människor kommer och man fylls av nya glädjande känslor för en vunnen vänskap. Jag har liksom glömt bort de gamla banden. Jag ångrar inte att jag träffat mina nya vänner, dom ger mig anledning att gå upp på morgonen och leva. Däremot kunde jag kanske agerat annorlunda med mina barndomsvänner och gamla skolkamrater. Ja.
Men följ mitt råd. Man lär av sina fel, och av den lärdomen gör man inte om sådant som man annars varit ovetande om att det var fel.
Ni vet väl att det bara är att kika in på gamla bloggen på "Lär känna mig" , så hittar ni tidigare nummer på listan.
Ett steg närmare målet som skribent
Vet ni vad! Häromdan skrev jag lite random in till HN ( Hallands Nyheter) på Ordet är fritt. Mamma, jag och Morgan hade pratat lite om att dom tagit bort containrarna här på Lugnet. När man sorterar alltså. Så jag skrev in en usel insändare om att det inte är så smart. Haha. Iaf, den publicerades, och stod i tidningen idag. Blev ganska glad när mamma visade mig det. Det är andra gången något jag skrivit kommit med i tidningen. Den första gången skickade jag in en dikt till NWT ( Nya Värmlands Tidningen). Den är inramad och finns någonstans i lägenheten. Ja. Det går framåt, snart kanske det står något roligt i tidningen som jag har skrivit.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Ett ganska lätt val.
Min senaste födelsedag. Alltså den 22oktober2010. När mina fina flickor hade en överraskningskväll för mig. Elinda hämta mig och sa att vi skulle till Lovisa. Lite halft trött följde jag med. På Lovisas baksida står då hon, Andrea, Lovisa K och Lizette, och håller en stor skylt där de står "GRATTIS CASSANDRA". Sen åt vi god mat och flummade. Hade verkligen jätteroligt.
Men många andra födelsedagar har varit minnesvärda dom med. När jag var liten brukade min syster Veronika göra skattkarta åt mig så fick jag gå runt och leta upp paket, genom ledtrådar på varje ställe. Ja. Just att fylla år är väl inte så jädra roligt. Men att få umgås med mina människor är lätt värt det!
Elinda, Andrea och Lovisa på senaste tjejkvällen <3
Länkar gamla bloggen
Ny blogg ! Men länkar gamla bloggen så man kan hänga med.
http://cassiieee.blogg.se/
http://cassiieee.blogg.se/
http://cassiieee.blogg.se/
http://cassiieee.blogg.se/
http://cassiieee.blogg.se/
Så, bara att trycka på någon av länkarna!
