Mörker - jag klarar självklart att vara i ett mörkt rum osv. Men det är obehagligt och jag får lätt panik om jag ska gå hem själv sent på kvällen/natten. Fast egentligen är det nog mer rädslan för att bli nedslagen än själva mörkret.

Spindlar - det spelar ingen roll om dem är små eller stora, klarar ändå inte av dem! Äckliga kryp som bildar massa nät överallt, ueewh. Nej usch, springer iväg om jag ser en spindel, skojar inte. Senast i tisdags kröp jag ihop på bänken i omklädningsrummet för att en spindel hade krupit på min arm, panik!

Klaustrofobi - i en mild grad. Känner väldigt mycket obehag av att åka hiss och sitta i trånga utrymmen. Kort sagt!

Ensamhet - en väldigt stor rädsla jag har. Att bli ensam. Stå på egna ben. Utan vänner omkring mig så känns livet tusen gånger svårare.

Bortglömdhet - inte att jag själv ska glömma människor, utan att dem ska glömma mig. Gamla som unga. Jag vill hellre vara ett minne hos människor än helt borta.

Ja, det var väl min rädslor om man kan kalla dem det. Mestadels fobier, men ändå. Nu är det inte mycket kvar på
listan människor!