Lite smått övertrött. Men att sova känns fortfarande allt för deprimerande. Datan är bra. Eller. Om man bara hade haft en skärm, utan något på, hade den varit värdelös. Men nu är den bra. För det finns bra människor på den. Jag känner att orden blandar sig i huvudet, därav min blandade text.

Vill känna kärlek. Om så betyder att jag måste vända på varje sten i hela världen, för någonstans borde väl en kille finnas? Inget tjat om närhet och gemenskap. Men att ha någon att skratta med, att göra saker med, bara känna att det klickar till. Känslan som gör en hel inombords. Finns inget annat som får mig att känna den känslan. Eller jo, musik helar mig. Men inte kan jag skratta med musiken? Känns väl lite väl psykovarning där?

Lite för trött. Fortfarande lite för ensam. Vore så enkelt om någon bara gav mig en knuff i rätt riktning, på rätt person. Så att jag sen bara kunde satsa. För nu är jag för virrig. Vet inte var jag ska börja. Vet inte vem jag är. Äsch, vilket meningslöst tjat och babbel.

Vad är kärlek? Hemskt, förfärligt, och alldeles,alldeles......underbart.