Det finns inga ord

Trodde allt nått botten. Var det inte så illa det kunde bli?
Förut så sårad, nu, rädd så in i helvete.
Kunde inte förutse det, det tog hårdare än tanken av det.
Det största sveket är när man lovar sig själv det bästa, men inte inser att det kan försvinna.
Livet lever vidare, jag vill inte vara med....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0