Den här vårkänslan, den här dagens lycka. Varför tar det alltid slut? Kan inte en enda jävla dag sluta lika lyckligt som den börjar. Orkar inte med att kvällarna kväver en? Har huvudvärk, mår illa så in i helvete.

Och jag älskar dej, men fan va vi håller på?!

Varenda jävla gång jag tar ett steg framåt så är det ett baksteg för någon. Nu var det för dej? Vem ska man vara, om den man är inte räcker åt alla? Fejka är ju inte okej, så hur fan ska man bete sig? Och nu rinner bägaren över..

Jag lägger ner nu, det blir inte mer.
Jag lägger ner nu, när du inte ser
vad som finns här, eller vad som fanns.

Och att allt är mitt fel vet jag. Det är det alltid. Jag gör fel. Jag har alltid utnämnt mig för att vara övermänsklig, för jag felar mer än andra. Men du om någon borde ju veta att jag försöker? Att jag inte vill såra någon. Nej, nu spelar jag oskyldig igen. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan....

Och den här bloggen kan ju dra åt helvete, för inte fan sprider den glädje som den en gång gjorde?!!!!!!!!!