Ett annat stort ögonblick i mitt liv, efter Isaks födsel, är nog när jag bytte plattform. Från att ha bott i samma stad i nästan 13år, och skapat ett liv där, var det nu dags att flytta. Inte bara byta lägenhet utan byta en hel stad. Jag minns dagen som om den vore igår.

16juni2007. Vaknade upp en solig lördag. Skolavslutningen hade varit dagen innan, då jag som den idioten jag var, knappt sa hejdå till hälften av mina klasskompisar. Men det var ju försent att åstakomma då. Iaf. Packade de allra sista sakerna i lådor. Mina fina flickor Emma och Johanna Sonesson(Sone) kom och skulle säga hejdå. De hjälpte även till att bära ner lådor till lastbilen, som senare skulle rulla på vägarna mot vårat nya hem. Men innan jag hoppade in i våran bil, fick jag ett vackert album av dem. Där de samlat massa gamla bilder från dagis till 6:an. "Våra galna stunder", ja det var verkligen den finaste presenten jag fått då. Efter att ha kramats och sagt hejdå. Sa jag hejdå till övriga vänner. Grannarna på "gården" som vi kallade det, vinka hejdå. Och även om det var en riktigt tråkig och känslosam dag, hade jag förväntningar i tankarna. Bilen började rulla bort från Skattkärr, mitt tidigare hem. Ut från Karlstad. Och flera timmar senare var jag återigen hemma, i våran nya stad, Varberg.

Den dagen förändrade mitt liv. Både på gott och ont. Jag blev ett steg äldre. Samtidigt kände jag mig som ett litet vilset barn. Det är svårt för många att förstå att när man lämnar sitt liv, 13 år i sin livstid, så är det mycket som försvinner. Varberg har förvisso stärkt mig och gett mig många vänner och lyckliga stunder. Men Karlstad kommer alltid vara hemma för mig, min fristad, den platsen där jag är jag och där mina rötter finns. Många band har klipts och det skär i hjärtat att veta att min "familj" inte längre får dela sina dagar med mig. Usch, orkar inte skriva mer...